Onsdagkväll kände jag att jag inte riktigt mådde så bra....Torsdagmorron...mådde fortfarande inte bra. Frågade ifall Willy kunde ha barnen en stund på kvällen för jag mådde riktigt jävla illa. Och det kunde han.
Jag fortsatte att må riktigt dåligt , kunde inte ställa mig upp. Ringde mamma och frågade ifall hon kunde vara här när barnen kom tillbaka igen , och visst kunde min snälla mamma det.
Så mamma var snäll och gav barnen kvällsfika , mediciner och borstade deras tänder....och stoppade isäng dom.
När barnen somnat somnade även jag....vaknade just före midnatt av att Anton ropar "Mammaaaaa"
Då hade han kräkts i sängen (identifierade ris)
Dushade honom och satte honom i soffan....tog hand om hans sängkläder och slängde ut madressen och själva täcket (det fick bli en senare fråga)
Skickade ett sms till willy och berättade och han sa att han haft "en känsla" av att nåt sånt skulle hända. Jag hade det väldigt jobbigt då jag knappt kunde stå upp utan att må sjuuuukt illa.
Då frågade han ifall han skulle komma och hämta lillebroren....men gärna.
Anton kräktes väl 5 gånger under den första timmen....och sen hade han inte mått illa nåt mer. Väntade hem honom igen kl 7 på morgonen...men ingen Anton syntes till. Ringde willy och frågade vart dom höll hus.... "Anton sover än"...fick jag till svar.
Dom kom hit vid 9...trodde jag var hyffsat utvilad , men jag och Anton sov nästan hela dagen.
När man själv är magsjuk är det riktigt skönt att vara två vuxna (om 1 är frisk såklart)
Så ett bamsetack till willy och min snälla mamma ...och tack älskade Daniel för all din hjälp....du må vara långt bort men du gjorde allt du kunde och jag älskar dig ännu mer nu.
Idag är vi friska allihop och ska snart mysa ner oss i soffan , se körslaget och äta godis :)
Ha en härlig lördagkväll
...mindre än 2 veckor kvar nu
1 kommentar:
Två veckor till vaddå?
Skicka en kommentar