Igår när Daniel kom hem från jobbet satt vi båda två vid köksbordet , ... i tystnad. Ingen av oss sa nåt. Hela lägenheten var tyst. Barnen hade inte varit borta många timmar. Och jag saknar dom så mycket att det gör ont. Mitt liv är mina barn , jag behöver dom varje dag.
Tur den här veckan blev kort...dom åkte igår och kommer hem igen på söndag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar