En känsla av uppgivenhet

Var hos Nina idag och skulle göra provsminkning inför bröllopet. Barnen var i vardagsrummet och spelade TVspel. Då sätter Anton en isbit i halsen! Moa blir hysterisk..jag RUSAR iväg som om inga graviditetskrämpor nånstin existerat , tar tag i Anton och vänder honom upp o ner...Fredde tar över och isbiten lossnar.
Vi sitter på golvet och kramas en lång stund jag och Anton.

Och sen.....

Jag tar mig knappt upp från golvet...får alltså galet ont i fogarna och kan knappt gå. Nu tar jag mig enbart fram med hjälp av kryckor. Det gör verkligen så ont att jag inte kan tänka på annat.
Mest ont gör det i själva bäckenbotten