Jag tycker bebis är "tröttare" än vanligt. Rör inte på sig lika ofta. Och det är tröttsamt att känna så här. Jag sover riktigt dåligt på nätterna och de timmar jag är vaken ligger jag bara och försöker känna bebis röra på sig. Ibland vaknar "han" och ibland inte.
Och jag försöker att slå bort de dåliga tankarna...att om det har hänt nåt kan jag ändå inte göra något åt det.
Men jag avskyr att känna denna oro.
Jag vill att dagarna ska gå fort så jag får gå i säng så det blir en ny dag....en dag närmare bebis.
Jag vill ha vår bebis på utsidan nu
Usch
Jag är så rädd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar