Jag har trott...att med mörkret kommer allt jobbigt. Men jag känner , att det är nog inte så för mig.
Jag tycker om de mörka mornarna , och att mörkret kommer om kvällarna.
Jag och alla mina ljus vet ni...då får jag ro och sinnesfrid
Saknar en egen farstubro att göra höstmysig , med lyktor och ljung. att kunna låta Alexander sova klart ute i vagnen när vi varit ute på promenad. Nu måste han upp ur vagnen och då vaknar han och har såklart inte sovit färdigt.
Att ha oklara husbeslut är jobbigt...då jag är snabb på att börja fixa och renovera i mitt huvud....men men , den som lever får se.
Vi bor inte dåligt här heller
Men nog längtar jag efter att slå rot. Det är liksom dags nu....
Att barnen får växa upp på en gata som inte är fylld med trafik...få växa upp i sina egna rum.
Jag längtar efter att Julgranen alltid har sin plats när den ska in...eller den där Julbonaden eller tomten som alltid står på samma ställe varje år
Och att få tända lyktan ute på bron varje fredagkväll
2 kommentarer:
Visst är det lustigt att det känns så bra när julgranen står på samma ställe, julgardinerna är desamma som förra året, att ljusstakarna står i samma fönster osv., lyktorna på bron tänds efter fredagsstädningen mm. Kan det vara för att man känner sig hemma?
Ja absolut är det så....det känns tryggt.
Skicka en kommentar