Igår var pappa och Nina hos mamma i Umeå. Åhh...jag vill också ...men jag kan inte. Jag har ju lilleplutt att ta hand om och Daniel kan helt enkelt inte vara hemma från jobbet.
Men det är ju min mamma det handlar om...så otroligt frustrerande det är. Jag önskar jag kunde vara där hela tiden
det går i alla fall framåt i sakta mak. Hon pratar lite , men det är svårt...då tracken sitter kvar. men det skulle visst bort idag :)
Hon ska flyttas från NIVA till infektionskliniken så besluten kommer tas där om vad som händer nu.
Vi håller tummarna för att hon får komma "hem" till Skellefteå.
Då blir det bara 16 mil tur o retur...istället för 16 mil enkel väg
Det har blivit mycket bilåkande , mycket skräpmat , mycket kaffe , många tårar , men även många skratt...ibland känner jag mig som en del av familjen....även om jag nog är den där pusselbiten man slår på för att få den att passa
2 kommentarer:
Jag tycker du passar perfekt😊❤
tack Emma <3
Skicka en kommentar