Så trött

somnade helt utmattad kl 5 i morse....och kl 7 tyckte Alexander att det var morgon. Mitt tålamod är inte 100% och min tankar går hela tiden till mamma.
Jag brister ut i hejdlös gråt och kan inte sluta... Daniel förstår och håller om mig utan att säga nåt...precis som jag vill ha det. Då jag bara vill gråta utan att prata...

Mammas tillstånd är oförändrat , hon får fortsätta sova och hennes värden är bra. Som jag har förstått det är hon fortfarande intuberad men hon andas själv....med bara lite stöd från respiratorn.
Vi väntar på svar på gårdagens röntgen.....jag går och väntar på att pappa ska ringa samtidigt som jag är livrädd när jag ser att det är han som ringer

Jag behöver sova....men kan inte slappna av. antagligen är jag som barnen kan bli...övertrött. Så energin man behöver för att somna finns inte.