Det som kändes så bra

Jag var så glad när vi satte oss i bilen för att åka till stan och hälsa på mamma. "Hon kommer bli så glad att se er"
Mamma satt i rullstolen när vi kom...hon hälsade men mer än så var det inte. Hon kände inte igen oss...hon sa att hon gjorde det...men det gjorde hon inte.
Jag pratade med henne och efter en stund tittade hon på mig och sa "pratar du med mig?" Ja svarade jag..."hmm , det trodde jag inte"  svarade hon tillbaka
Hon log och skrattade åt Alexander som var otroligt glad idag.
Anton spexade på som han alltid gör och kramade och pratade med mormor.
Moa stod lite bakom..ängslig......
Innan vi lämnade mamma kramade vi om henne och hon kramade oss tillbaka
>Vi gick rätt tysta tillbaka till bilen...och i bilen började Moa gråta

Det var jobbigt för mig med...men håller ihop för barnen.

I tisdags började jag äta medicin...så jag hoppas jag börjar må bättre snart, Daniel är hemma och pappaledig ...2½ vecka till ska han vara hemma.
Det är så skönt

Åhh vad jag saknar min mamma och jag hoppas vi ses igen...min riktiga mamma och jag