Jag är så trött

....

så trött på att foga mig efter alla andra.
Jag vet inte vad som händer i familjen och får ibland känna mig jättedum som inget vet. Jag mår också dåligt på insidan men VILL ju så gärna...och vill ju så mycket
Jag kör på och oftast går det bra. Jag kan njuta av livet , mina barn , min familj och mina vänner.
Men med en depression är det ju trots allt så...att även om man faktiskt är glad och lycklig för stunden....går det åt otroligt mycket energi till att faktiskt kunna njuta.
Det är sen....som man faller i bitar. Som ett krossat glas på golvet. Splittrad ...man försöker samla ihop alla bitar för att bli hel igen.
Men alla bitar hittas inte...precis som med barr från Julgranen...vi slänger ut den , poff..borta. Men nog tusan kan man fortfarande hitta barr från granen vid midsommar

Ännu en gång ska jag försöka att fokusera på mig själv