Hur öppen och ärlig får man vara

När man skriver så här vill man inte låta självisk samtidigt som man inte ska stanna upp och tänka för mycket och bara låta fingrarna dansa över tangentbordet.

Just nu tar jag mig igenom dagarna...dagar som blir till veckor som blir till månader. Jag lever inte...dagarna är bara en transportsträcka. För det blir ju bättre i morgon? Eller nästa vecka
I alla fall är det så jag tänker...tror och hoppas
Men golvet ska dammsugas och skuras , toaletterna ska städas , tvätten ska tvättas ,vikas och läggas undan. Sängarna ska bäddas...och bäddas rent. Maten ska handlas och tillagas. Det ska plockas bort och bordet och stolar ska torkas av.
Jojo...sånt som ska göras hemma hos alla. Och hade jag mått bra i själen hade det inte känts lika jobbigt. Men det krävs en kraftansträngning för mig att ens komma upp ur sängen

Panikångest kan komma när som helst...då försöker jag flytta smärtan i själen till nånstans där jag känner precis VART det gör ont...så jag kan koncentrera mig på just det...att det gör ont just där.

Jag vet att många mår dåligt i själen....men just nu....finns bara jag. Och jag är ensam , jag känner mig ensam. Jag tänker mycket...och ifrågasätter ALLT...även mig själv och mina egna känslor. Jag som Aldrig tänker på mig själv...nu utvärderar jag mig själv.
Jag vill ju inte må så här.
Känslor svalnar...eller går upp och ner.
Jag tänker på mitt äktenskap...Jag har lätt att Älska....och jag Älskar min man. Han är en underbar människa.
Nykär blir man aldrig mer , men....jag saknar allt! Jag saknar honom och hur vi var
Jag är så trött på att vara ledsen och att alltid känna oro
Älskar han mig fortfarande? Tycker han om mig....så jag frågar om och om igen....klart han blir less på det.
Så igår bestämde jag mig för att sluta ...jag orkar helt enkelt inte längre.
Så nu är mitt fokus på Mig och barnen

Största skillnaden nu är...att den där masken man tar på...för att alltid se glad ut , den är av.
Detta är jag....och mina känslor....jag orkar inte hålla dom inne.
För hur ska jag kunna jobba med problemen och känslorna hålls instängda....
Och bara genom att vara öppen.....mår jag redan bättre. Problemen kvarstår....men jag känner mig starkare nu än jag gjorde igår