I shot for the sky , I´m stuck on the ground

I ca 3 veckor har jag mått så otroligt bra. Så där så jag såg ljuset liksom...men sen. Jag förnyade mitt recept i god tid , men inget kom till apoteket.
Och jag....jag har svårt för att prata i telefon...svårt att prata med människor över huvud taget. Klarar inte ens att ringa min egen mamma....och jag saknar mina föräldrar !

I allafall , att ringa min läkare fanns inte på kartan , inloggad på mina vårdkontakter såg jag ju att dom tagit emot min förnyelse och att det var lämnat till min doktor.
Utsättningssymtomen började visa sig...det kroppsliga är ju inte värst...utan vad som händer i mitt huvud. Slukhål har väl alla hört talas om....precis så är det...man faller , det är mörkt....och man är ensam , även med andra runt omkring så är man ensam.
Och jag får panikångest och vet inte vad jag ska ta mig till...det är då tankarna på att skada mig själv kommer.
Antingen klöser jag med naglarna på armarna , eller slår en hand i en betongvägg....eller när det är som värst. . . rakblad mot lår
Allt för att förflytta smärtan i själen till ett ställe där det syns att det gör ont....och för en stund tar den smärtan över

Precis så är det med världen runt omkring också , ser man inte var det gör ont så finns det inte. Jag önskar ingen denna själsliga smärta som äter upp en från insidan men ibland....ibland önskar jag att folk som tvivlar får prova
För det är klart att jag vill ut i vårsolen med min familj , åka till Mollwingsbacken och grilla korv och åka snowracer....se mina barn glada och skrattande.
Det är klart att jag vill ta med dom till badhuset....jag är så avundsjuk på alla....för er är det en självklarhet och kanske det enklaste i världen.
Och detta gör såklart att jag mår ännu sämre....känslan av att vara en otillräcklig mamma...en dålig mamma.
Att dom nog skulle ha det bättre med en annan mamma

Hur det känns att inte kunna ta sig utanför hemmets väggar....att kämpa med panikångest och hoppas attacken går över innan man ska hämta på dagis.

Jag saknar mina vänner....allt bygger ju på också. När jag kommer med ursäkter om varför jag inte har möjlighet att gå ut eller komma förbi på en kopp kaffe...jag får dåligt samvete och känner mig som världens sämsta vän/syster

För att fortsätta där jag började...tillslut ringde jag i allafall till kliniken där dom ursäktade sig och ordnade nytt recept på en gång
Men skadan var ju redan gjort...att börja om med en antidepressiv medicin kan göra att man sjunker längre ner i sin depression/ångest
Så där är jag nu.....med flera attacker varje dag , igår fick jag utskrivet en lugnande medicin....en snabbverkande.

När jag senast var till min läkare pratade vi om vad som vore bäst för mig.
Han ville att jag skulle komma till stan varje veckodag för att får anafranildropp , det fungerade så bra sist (som var många år sedan)
Men jag lyckades övertala honom att prova ge mig en tilläggsmedicin.
Och det gjorde han.
Började med den och efter 1 vecka fick jag myggbettsliknande prickar på kroppen. Nina sa...vägglöss!
Shit vad jag har letat vägglöss

Tills jag läste om min nya medicin

Så det var bara att sluta med den.....vad händer då nu? Måste jag till stan varje dag?!

4. Eventuella biverkningar

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få dem.

Allergiska reaktioner
Om något av följande inträffar ska du inte använda mer Venlafaxin Actavis. Tala genast om det för läkaren, eller uppsök närmaste akutmottagning.

• Trånghet i bröstet, väsande andning, svårigheter att svälja eller andas
  
• Svullnad i ansikte, svalg, händer eller fötter
  
• Känsla av nervositet eller oro/ångest, yrsel, pulserande känsla, plötslig hudrodnad och/eller värmekänsla
  
• Allvarliga hudutslag, klåda eller nässelutslag (upphöjda fläckar av röd eller blek hud som ofta kliar). 
  
  Just nu äter jag Voxra varje dag och fick utskrivet Stesolid att ta vid behov....jag kämpar på och jag vet att jag har så otroligt mycket att vara tacksam för.
  Jag vill bara må bra aå jag kan njuta av det också...mina barn...min man. Min man som stöttar mig i allt. Min klippa , min hjälte
  
  Kanske är jag inte alltid sminkad och har håret fixat , kanske är vårt hem inte skinande rent. Men mina vänner...och familj
  Ni är ALLTID välkomna hit...även om jag inte kan lyfta telefonen och ringa er eller ta mig utanför dörren för att kommer till ER.
  Här finns kaffe
  Jag älskar er