Jag klarade det

... min 10 dagars behandling med anafranildropp. Jag som haft svårt att ens gå utanför dörren här hemma skulle nu i 10 dagar åka taxi till skellefteå med en hop av främlingar och sen hem igen.
Jag har kämpat , och jag klarade det!
Mina armar är sönderstuckna , färska blåmärken blandade med bleka gula .
För det mesta har har min underbara pappa hämtat mig i stan så jag skulle slippa vänta på taxin hem.
Efter ett tag var jag så van vid behandlingen att jag somnade när jag lagt mig tillrätta i fåtöljen
Man blir otroligt trött av anafranil! Så jag sov där , sov på vägen hem och fortsatte sova när jag kommit hem igen.
Men vad gör det...för jag mår så mycket bättre nu.
Spola tillbaka tiden 3 veckor , då jag hade minst 4 ångestattacker/dag ,skar upp armar och ben med rakblad och fick ta stesolid för att häva värsta attackerna
Och idag...idag gick jag ut....frivilligt!
Vi gick till mormor Alex och jag , så visst , inte gick vi långt , men vi gick! Och det var härligt.

Sen blev det torsdag , och Daniel var tvungen att åka till jobbet.....den dagen blev inte alls lika mysig. Kände hur nerverna pirrade under skinnet på mig. Min nya medicin kickade igång , tar den på kvällen för man blir lite sömnig av den...och man blit som en zombie dagen efter också

SHIT så trött jag var...ja som ni ser så kan jag inte ens stava , men det ju det nyuaste...man ska lära sig läsa typonese! YES :)
Så att då från att ha fått vila  undertiden droppet satt....bara jag och mina egna tankar eller min egen musik.....det vara bara JAG och ingen annan detta handlade om....ocj bli inhastad takt in i vad det innefattar arr ha en 1 1/2 åring...med möjligen vattkoppor. För sjuk flr dagis och föt frisk att att just denna mamman skulle orka med all lek.  Vill bara komma på fötter igen

Vi har ju hittat på roliga saker för barnen trots allt detta jobbiga. Men än...för mig , är nog vila det bästa just nu.
Och I dag hoppad axeln ur led IGEN....grrrrr......vart är medvinden jag bad om va?!