Tittut

Här har det varit tyst som i graven , men ungefär lika tyst har det varit i min själ...och i mitt hjärta.
Livet har rullat på men jag inte int levt. Jag har liksom bara flytit med.
Efter min behandling med anafranil skulle jag börja med en ny medicin....en medicin som visade sig vara djävulens påfund.
Allt jag egentligen gjorde var...att sitta hemma , helst ensam och äta , äta äta äta. Jag gick upp 10kg!! Mådde så otroligt dåligt....
Så kom dagen då jag slutade ta min medicin och utan läkares rådgivning började om med medicinen jag hade innan. Jag tog så klart kontakt med honom....han förnyade mitt recept.
Och nu 3 veckor senare...mår jag så himla bra!
Jag har börjat ta mig ut på promenader , jag hälsar på mina vänner , jag vill inte längre vara sjukskriven....jag lyfte luren och ringde ett samtal....finns nåt jobb till mig?
Och här sitter jag nu med ett schema i handen...börjar inskolning på måndag och börjar jobba på riktigt redan om 1 vecka.
Bitarna faller på plats , jag känner mig tillfreds på ett sätt som jag inte längre trodde var möjligt.

Jag är så glad att jag har den familj jag har...som alltid funnits nära...även om jag var långt borta

Sommarlovet är här för mina stora barn ... sommaren....den är dock inte här , det är uni och jag eldar mina ljus fortfarande... men jag ser fram emot denna sommar.
Jag känner glädje och längtan..längtan att börja nåt nytt....att börja leva igen

Kram på er mina kära...