Det är inte så lätt alla gånger , men nu är det tyngre att hålla det inne än att skriva om det. Vi har alltid sagt att nu räcker det , vi ska inte ha fler barn.Vi hade ju bestämt det. Men så helt plötsligt blev allt sådär annorlunda igen. Och jo då , gravid.Allt var så tidigt , men på kräftskivan hos min syster hällde jag upp vin i glaset men drack inget. Sen gick det en vecka och det blev min födelsedag. Vi firade inte min födelsedag den dagen , och möjligen kommer jag aldrig se min födelsedag på samma sätt igen. Vi förlorade vårt icke planerade men oj så välkommet barn. Hade precis passerat v.6 Mitt i alltihop var Daniel tvungen att åka in till jobbet också
When life gives you lemons , make lemonade....men jag vill inte ha livets citroner!
Nu har det gått ca 1 vecka och det som skulle blivit vårt barn är borta.
Man hinner ju tänka så himla mycket , ..vi som precis sålt iväg det mesta. Spjälsäng , vagn...så mysigt med bebis i Maj , men livet ville annorlunda
Tårarna kommer inte lika ofta och jag är inte lika ledsen som jag varit de andra gångerna....före vi fick Alexander....men sörjer gör jag ändå
Nu vill vi ha lite medvind....jag behöver få vara bara jag och Daniel. Åka iväg...sova , kramas , gråta. Han är ju så himla bäst min man...stöttar och tröstar
Det är så tröttsamt att känna sig ledsen hela tiden .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar