Ryck upp dig , ta en promenad , ring en vän , gör nåt du tycker om...
Ja sånt får man ju höra mer än en gång. Men det ska jag säga...att det är inte så lätt.Det är svårt att ens ta sig in i duschen , eller att laga mat. Idag är första gången denna vecka som jag ens är utanför dörren. Tog mig faktiskt till dagis och hämtade Alexander. Gick nästan en timme för tidigt men det var just då , just den minuten som jag kände att jag KAN.
Livsgnistan är som bortblåst och jag kämpar mig genom dagarna. Jag kliver upp vid kl 6 , dricker en kopp kaffe , ser lite nyheter , sen sover jag kanske 2 timmar....och vid middagstid är jag trött igen .
Och som idag , när jag varit ute...fått kämpa extra mycket , är jag tröttare än vanligt. Paniken , ångesten...det kryper i skinnet på mig.
Jag är så trött på att må så här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar